psykedeliskt

Det stod ingenting i Bergslagsposten
om jordbävningen i Japan
som lagt huvudstaden i ruiner.
Två kvinnor satt i ett kök och drack fatkaffe
och suckade över sina egna öden:
en änka med flera barn,
en ogift, tukthusstraffad piga
som gömt en nyfödd gosse i kärret.
Hon haltade svårt.
Det var före höftoperationernas tid.
Nobelpris hade börjat delas ut
för upptäckter om atomens inre.

Det jag kunde se och höra genom fönstret
bekräftade grekernas teori om de fyra elementen.
I smedjan på andra sidan vägen brann elden.
Smeden hamrade på medar till en timmerkälke.
En kärra skramlade förbi lastad med jord.
Vad luften beträffar skimrade den i blått,
beredd att bära allt som önskade bli buret.

Från tjärnen skulle lommen återvända
till Kaspiska havet.
Möjligen fanns ovanför månen ett femte element
som övervakade de andra.

Rörelserna var av två slag,
en uppåtgående och en nedåtgående.
De växlade oavbrutet, som jubel med jämmer,
som åtrå med leda, som gnistorna
när smeden drog i bälgen.

De blommade på färden upp från härden
och vissnade på färden ner
och blommade åter upp
såsom de gamla grekerna förutsagt.

Werner Aspenström