psykedeliskt

hon pratar precis som en i min släkt

tänkte använda det till auditioner
feedback är välkommet!

"Jag har ofta frågor men så sällan har jag svar.
Jag står ofta vid ett vägskäl och tvekar vid mitt val.
Många gånger är jag ensam, mina frågor saknar ord.
Jag har ofta frågor men så sällan har jag svar."
- 218


du hör vad hjärtat ber även när läppar hädar

vad jag bryr mig om nu är att från samma säng lyssna till samma regn

kunskap/tillbaka till

rum - vänster downstage

mot vänster

stillastående fras
hjärta, vänster/höger

off-balance
kanon

lust/lättja/glädje

kärlek till dig/mig/oss/dans

connect

---

Gröna moln

Rummet växer sig större och fylls av rök.
Jag ser varken golvet eller väggarna.

I harmoni med mig själv och med rummet, rummet av rök.

Röken blir grön och omsluter mig helt.
Rummet upphör.

Den gröna röken blir till moln och mina fötter landar i gräs.
Jag ser nu att jag befinner mig på en äng.

I harmoni med mig själv och med ängen.

En myrslok går förbi mig, den sjunger på "Lilla Snigel".
Fler myrslokar går förbi och nynnar.
De nynnar på psykedeliska visor om universell fred och galaxer.

Trygghet bland myrslokarna, trots olikhet.

Myrslokarna svävar uppåt, mot de gröna molnen.


Jona! Klockan är sju!


Snabbt tillbaka till verkligheten,
tillbaka till en värld av
konflikter, problem och gråa moln.

Känslan av harmoni och trygghet ligger kvar, den ligger kvar hos mig.






Jag får skapa min egna
gröna moln.

---

men att stanna känns så rätt

Det stod ingenting i Bergslagsposten
om jordbävningen i Japan
som lagt huvudstaden i ruiner.
Två kvinnor satt i ett kök och drack fatkaffe
och suckade över sina egna öden:
en änka med flera barn,
en ogift, tukthusstraffad piga
som gömt en nyfödd gosse i kärret.
Hon haltade svårt.
Det var före höftoperationernas tid.
Nobelpris hade börjat delas ut
för upptäckter om atomens inre.

Det jag kunde se och höra genom fönstret
bekräftade grekernas teori om de fyra elementen.
I smedjan på andra sidan vägen brann elden.
Smeden hamrade på medar till en timmerkälke.
En kärra skramlade förbi lastad med jord.
Vad luften beträffar skimrade den i blått,
beredd att bära allt som önskade bli buret.

Från tjärnen skulle lommen återvända
till Kaspiska havet.
Möjligen fanns ovanför månen ett femte element
som övervakade de andra.

Rörelserna var av två slag,
en uppåtgående och en nedåtgående.
De växlade oavbrutet, som jubel med jämmer,
som åtrå med leda, som gnistorna
när smeden drog i bälgen.

De blommade på färden upp från härden
och vissnade på färden ner
och blommade åter upp
såsom de gamla grekerna förutsagt.

Werner Aspenström

Staden

Vindstilla, som fallen från skyarna,
ligger Riddarfjärden.
Solen glimmar nästan som hos Bellman.
Startberedd men ovillig att lyfta
står en helikopter på en gul ponton,
långt från de stora händelsernas centrum

Werner Aspenström


pretentiös också

hahaha
men jag hade kul igår iallafall
varje kväll har väl sin egen katastrof
precis som jag själv är min egen liksom
katastrof alltså

crazy isn't being broken
it's you or me, amplified
if you ever told a lie and enjoyed it
if you ever wished you could be a child forever

GRATTIS USA!
VÄLKOMMNA TILL I-VÄRLDEN!