sprider ut mig själv i vinden

därifrån syns längtan mer

men om jag tar mig från en sviken dröm och hit igen

så kanske jag kan känna meningen med tystnaden

svalkar vinden, värmer solen
ser du något bakom molnen?
känner du lyckan genom sorgen?
jag har inget mer än mina tankar

som om jag vore av stål och glas

borde gå men stanna kvar

jag har lovat och glömt, förlåtit, fördömt

jag saknar de som inte finns
och sprider ut mig själv i vinden
bara du kan bära det
som gör så ont i mina ögon
vi har nåt stort på gång
så länge ingen bryr sig om
vilka höjder vi kan nå
på vilken sida som vi står


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0